Operationen blev STRUKEN....

Hej!

Oj jag vet inte riktigt vad jag ska börja ang gårdagen.

För det första vill jag TACKA ALLA för ert stöd igår det var verkligen behövligt med tanke på hur ALLT slutade.

TACK

Sen vill jag bara berätta att DETTA kommer att ta ett tag att smälta och det är jobbigt att skriva om det, men jag vet att jag mår bättre när jag får skriva av mig.

Nu kör vi...

Klockan ringer 05.00 på onsdags morgonen...jag är ganska seg men förväntans full...jag hoppar in i duschen och kör morgon tvätten/skrubben enligt anvisningar, känner mig "stressad" för att få allt ner packat "Har jag glömt nåt, har jag gjort allt rätt nu med medicineringen, läser mina sjukhus papper om och om igen och checkar av allt" Jo allt är klart och allt är gjort i rätt ordning...

Pratar med min goa vän Puff som precis har blivit mormor till lilla Lucas kl05.39 ...MYCKET glädjande besked "Det här blir en bra dag" tänker jag.  Välkommen till världen lilla Lucas ♥

Alex åker iväg till jobbet vi säger hej då och jag är själv hemma i några minuter innan jag själv ska gå mot bussen.

Jag ska slänga lite soppor så jag tar med dom och går...kommer på att jag har glömt mobilen hemma så jag får gå hem igen efter att sopporna slängts...
Börjar nu tänka och analysera "Är detta ett tecken på att jag INTE ska operera mig???"

Går mot bussen och jag är där innan den ens har kommit...
Börjar nu tänka och analysera "Är detta ett tecken på att jag SKA operera mig???"

Sitter på bussen och är ganska lugnt, lite pirrig i magen vill komma in och få förbereda mig och åka till operationen....

Får sitta i det "yttre" väntrummet så jag börjar plocka av mig mina örhängen samt läser i Mia Skäringers bok "Dyngkåt och hur helig som helst"

Medans jag sitter där så kommer det in fler och fler patienter som oxå väntar på "sängplats" och så kommer Argbiggan from Hell in...bryter på Finlandsvenska och är allmänt pain in the äs kärring.
Jag tänker för mig själv...."Är detta ett tecken på att jag INTE ska operera mig???" hör samtidigt att även hon ska göra Gastric Bypass operationen och jag tänker:
"Kommer jag att få dela rum med henne???" HERREGUD

Sköterskan ropar upp mitt namn och jag blir in visad till det "inre" väntrummet..
Där inne sitter en tjej som vi kan kalla Z...hon frågar om vi ska göra samma operation och sen frågar hon sköterskan om vi kommer ligga i samma rum.
Sköterskan svarar JA...så där kan vi lära känna varandra redan nu säger Z.

Vi klickade direkt och vi började genast utbyta erfarenheter om ditten och datten (mesta dels om tiden före operationen och vikt) ;-)

Vi är båda lugna och INTE speciellt nervösa vi vill båda bara "få det gjort" och börja våra nya liv.

En sköterska kommer in och berättar att vi är 3st patienter idag som ska göra operationen och Z är nr2 jag är nr3 och "argbiggan" nr1.

Jag får även veta att min operation ska ske efter lunch...mera vänta tänker jag och börjar ännu en gång tänka..."Är detta ett tecken på att jag INTE ska operera mig???"

Z får komma in på ett rum och börjar förberedas, "argbiggan" är redan på plats...jag får vänta eftersom det inte finns nån ledig säng åt mig ännu och dom väntar på en utskrivning av en patient innan jag får komma in....jag väntar och väntar och väntar...en sköterska kommer in och säger att det har kommit in akut operation så vi Gastric Bypass patienter blir framåt flyttade.

Hon säger även att min operation kan ev bli struken beroende på hur lång tid allting tar...MEN hinner doktorn med dig så självklart blir du oxå opererad idag...tankarna ännu en gång blir..."Är detta ett tecken på att jag INTE ska operera mig???"

Den ena patienten efter den andra som sitter i "inre" väntrummet får komma in på respektive plats.

Min kära vän Helen kommer på besök och håller mig sällskap innan hon ska åka och jobba och det kändes kanon med ett välbekant ansikte att prata med.

TACK VÄNNEN ♥

Mina tankar ändras till...."Är detta ett tecken på att jag SKA operera mig???"

Vid 10.30 (tror jag det) så kommer sköterskan in och säger att jag ska få min sängplats samt dropp eftersom jag inte har druckit NÅT på hela dagen.

Jag hamnar mittemot Z och bredvid "argbiggan".
Argbiggan har nu förts till operationen och vi kunde räkna med 2timmar tills Z skulle få åka ner...så nu är oddsen att min operationen blir av under dagen...men vi kan bara vänta och vänta...

En sköterska kommer in och sätter mitt dropp i handen och jag börjar sakta bli av med huvudvärken jag haft ett tag.

Vid kl13 så kommer Millan och c/o på besök, det var riktigt kul faktiskt...dom bor ju ändå i Tierp och kommer till Södertälje BARA för att besöka mig på sjukhuset...*fniss*
Nej, så var det inte dom hade faktiskt andra ärenden här i stan så ett besök till mig klämde dom in.

TUSEN TUSEN TACK♥

Mina tankar....."Är detta ett tecken på att jag SKA operera mig???"

Under tiden vi snackar så kommer sköterskorna in för att ta med sig Z till operationen.
Z säger "DET blir operationen för dig idag klockan är ju inte så mycket...vi ses senare"
Z åkte nog ner på operation vid 13.30 så jag började tänka att om 2timmar ungefär är det min tur.

Tankarna går "Är detta ett tecken på att jag SKA operera mig???"

Millan och c/o åkte och jag började samla mig inför operationen, jag bloggar, jag sms:ar, jag facebookar...lyssnar på musik...tiden går SÅÅÅÅÅ sakta och jag börjar få starkare huvudvärk än innan.

Jag går och kissar som en tok (p.g.a droppet) men jag är ändå törstig och otroligt torr i munnen.

Jag läser tidningar, jag löser korsord, laddar mobilen....och det har säkert bara gått 10min sen jag kollade på klockan sist...jag börjar frysa...ber om ett täcke...brjar bli nervös tiden går så sakta...varför kommer ingen och säger hur det blir...mina tankar går:
"Är detta ett tecken på att jag INTE ska operera mig???"

Jag får läsa MASSA lyckönskningar på Facebook och sms...vill ÄNNU en gång säga:
TACK till ALLA för ert stöd ♥

Mina blogg inlägg via mobilen kommer inte inte in på bloggen jag blir irriterad och sur för det...men att jag blir det för en sån liten sak är helt klart p.g.a hur dagen varit.

Klockan börjar närma sig 15.30 och jag börjar smått förbereda mig eftersom att vid ca16.00 tiden är det nog dax för min "förberedelse" av medicinering och så innan operation.

Jag hör hur det går sköterskorna fram och tillbaka utanför dörren och dom pratar och diskuterar...låter lite skumt...mina tankar börjar gå:
"Är detta ett tecken på att jag INTE ska operera mig???"

Vid klockan 15.45 kommer en sköterska in (manlig) och jag tänker NU är det dax....

Han tittar på mig och säger: "Vi har tråkig nyheter din operation blir struken.....
VA, säger jag...är ni hundra på det...?
Ja, säger han...jag ska se om läkaren kan komma och prata med dig så får vi se NÄR du får nästa tid, det kan ju ta ett tag....
VA måste jag åka hem säger jag?
Ja, vi ska ta bort ditt dropp (vilket han gör men jag har kanylen kvar i handen) och sen blir du utskriven...MEN jag åter kommer när jag vet mera...sen går han...
Jag vet inte riktigt VAD jag tänker nu utan det ekar i mitt huvud:
"DET ÄR INTE MENINGEN ATT DU SKA GÖRA DEN HÄR OPERATIONEN"

Jag tar upp mobilen och smsar Alex att han kan komma och hämta mig för jag ska inte opereras idag utan ska åka hem. Sen skriver jag nåt liknande på Facebook "FUCK FUCK FUCK BLIR INGEN OPERATION mår psykiskt dåligt just nu"
Mobilen börjar ringa men jag trycker på upptaget...orkar INTE prata med någon just nu...tårarna börjar sakta rinna ner längs kinden medans jag börjar plocka i hop mina saker....jag byter om och klär på mig...det har fortfarande INTE kommit någon som kollar hur det är med mig efter beskedet.

När jag har packat ihop allt och bytt om sätter jag mig på sängen och försöker samla mig.
När Alex kommer in i mitt rum så bryter jag ihop....mina tårar bara rinner medans vi håller om varandra.
NU tänker jag "Jag klarar inte mera jag skiter i ALLT???"

Jag börjar fundera på om jag ska skita i operationen helt och bara försöka gå ner i vikt på egen hand i min egen takt, även Alex ger mig detta förslaget....Men av min erfarenhet så vet jag att jag klarar att gå ner MEN att jag går upp sen igen...jag har jojjo bantat så många gånger och JAG VET att jag inte klarar att hålla vikten nere själv på långsikt...operationen är mitt eget val och jag SKA klarar av detta....medans tankarna ändå är...skit i det här nu...orkar du med detta....

 Efter ett tag kommer min läkare och berättar hur ledsen han är att det har blivit som det har blivit och jag säger att:
Självklart förstår jag att det inte är hans fel MEN det är ändå så jävla jobbigt när man har förberett sig så länge och att psyket inte orkar med hur mycket som helst....
Vi små pratar lite om allt och även om hur det blir med mediciner jag tagit och så...han ska kolla upp allt sånt och även kolla ny operations tid MEN det är ändå så att jag måste åka hem....och fortsätta med vlcd dieten och så...
När läkaren går iväg så har jag samlat mig lite och kommer på att jag måste ju skriva en lapp till Z så hon vet varför min säng är tom när hon kommer upp....jag skriver lappen och lämnar även mina tidningar jag har och sen sätter jag mig ännu en gång och väntar....min tankar är om vartannat och jag vet inte vad jag vill....

Min läkare kommer tillbaka och säger att jag får en akut tid på måndag morgon annars har dom ingen förens i April.
Jag tar den som är på måndagen...vi pratar mera om att jag ska få nya mediciner och så som jag ska ta på söndagen precis som jag redan gjort i tisdags....jag vet ju hur allt går till nu....vi säger tack och hej och jag får ännu en gång vänta på att nån ska komma och ta bort kanylen samt skriva ut mig så jag får åka hem.
Den manliga sköterskan kommer in igen och vi pratar om alla "recept fria" mediciner jag har betalt för som jag MÅSTE ta dagen innan operationen...han går iväg och kollar upp det och kommer tillbaka med ALLT jag behöver samt tar bort min kanyl...jag får även ett papper som jag ska lämna in för att få ekonomisk ersättning eftersom jag inte blir opererad inom 24timmar efter planerat operationen...den ska jag lämna in när jag kommer på måndag eller om jag vill lämna den när jag lämnar blodprov på fredag (för det är oxå nåt jag måste komma tillbax för att göra IGEN)
Jag kan få en ersättning på upp till 1500kr bara för att operationen blev struken, men SÅ som man mår psykiskt så finns inga pengar i världen som kan ersätta detta. Men jag kommer självklart att skicka in blanketten och hoppas på det bästa.

Alex och jag åker hem och jag går direkt upp till min mamma och där börjar jag ännu en gång att gråta när jag får krama om min älskade dotter...MAMMA ÄLSKAR DIG SÅ DET GÖR ONT.

Emma och en av hennes kompisar har gjort ett sånt fint brev till mig så det går inte att låta bli att gråta när jag får det. Jag samlar mig lite och vi kramas sen tar jag 2 alvedon och ett glas vatten och rör mig hemåt....väl hemma så äter jag en barnmat (spagetti och köttfärssås) jag kände att jag behövde det efter denna dagen...jag gjorde en fuskis i dietn...och det gjorde jag med gott samvete.

Jag känner att jag orkar inte göra så mycket så jag bänkar mig i min säng och kollar tv...jag är inte direkt medveten OM vad som sker på tv för jag är inte helt närvarande...är trött, hungrig, förvirrad, ledsen, glad att få vara hemma.....tankarna är:
"HAR jag verkligen varit på sjukhuset idag, har detta verkligen hänt????"

Vid klockan 21 så tar jag en vlcd drink, och sen vid 21.30 säger jag till Alex jag orkar inte mera nu ska jag försöka sova...jag tror nog att jag somnade innan jag ens hade sagt sista ordet och lagt mig ner på kudden....
Natten bestod av många olika drömmar...jag vet inte själv om allt var verklighet eller dröm....
Jag vaknar mitt i natten och tänker "Har jag gjort operationen, vart är jag..." vänder mig om och kryper närmare Alex och somnar om medans en tår rinner ner för min kind.....

Nästa gång jag vaknar är av att Alex pussar mig hej då och vi säger: Jag älakar dig...sen går han till jobbet...

Jag vaknar igen vid 8 tiden men vänder på mig och somnar om...jag går upp vid 9 tiden och blandar mig en vlcd frukost och tänker...JAG klarar detta....

Ringer min mamma och säger att jag är vaken och är okej, sen börjar mina telefon samtal....

Jag måste ju ringa Arbetsförmedlingen för jag är ju officiellt sjukskriven och avskriven därifrån f.o.m igår.... Dom säger att jag måste komma in till dom och prata om detta IDAG...jag säger att det kan ni glömma jag mår inge bra p.g.a gårdagen och jag orkar inte komma in till er och ta allt detta...hon förstår mig och vi beslutar att hon gör anteckningar om detta i deras system och att jag ska ringa kirurg mottagningen och be dom om ett läkarintyg som är skrivet f.r.o.m igår ändå och att jag ska vara sjukskriven som det var sagt från början...så nu var det bara att ringa sjukhuset och prata med dom...dom ringer upp mig vik kl13 idag så får vi se hur det går....jag KRÄVER att dom ger mig intyg på sjukskrivning f.r.o.m igår som det ska vara annars blir det ÄNNU mera problem för mig....

Ringer även till mitt "jobb" och berättar allt med tanke på att jag skulle börja jobba där på heltid 1april igen...MEN att vi har haft det lite preliminär bokat med tanke på att vi inte vet när jag kunde komma tillbax helt efter operationen...dom är förstående och vi tar det som det kommer...

Nu blev det ett långt inlägg men eftersom jag vet att många har undrat hur allt har gått och vad som egentligen hände så kände jag att jag skriver ut allt så här så behöver jag inte berätta samma story om och om igen....vissa kan tycka att jag blev för "öppen" "privat" med detta brev/inlägg men sån är jag.

Nu ska jag ta en liten vilopaus och ladda batterierna så jag blir stark igen.
Jag vill ännu en gång säga: 
TACK FÖR ALLT STÖD JAG FÅTT DET BETYDER OERHÖRT MYCKET! ♥

 TACK

p.s ber om ursäkt för vissa felstavningar men det får ni ta d.s

Här är brevet jag fick från min dotter och hennes kompis

Glitter Text @ Glitterfy.com