Det tar liksom lite tid att vänja sig med allt nytt.
Det tar tid att komma in i alla nya rutiner man måste införa och sist men inte minst tar det tid att äta.
Jag kan helt ärligt säga att det är SKIT JOBBIGT att äta. Jag har ju tyvärr blivit JÄTTE känslig ont typ ALL mat, och jag hoppas att detta bara är så just nu och att det går över.
Men nu ska jag kanske berätta om ALLT som hänt och börja från början...bloggar ju via mobilen just nu så vi får se hur kort/långt inlägget blir. Men jag ska försöka att få med ALLT.
Operationsdagen 14/3-2011
Klockan ringer 05.50 och jag går upp för att göra morgon "skrubbningen", sen blir det mediciner enligt "order" och packning av det sista.
Jag säger Hej då till Alex och börjar gå mot bussen.
Än så länge så känns allt bra, jag e självklart nervös och det e ju inte så konstigt med tanke på vad som hände sist.
Jag försöker att inte tänka så mycket utan bara göra :-)
När bussen står och väntar nere på stan börjar mitt illamående komma...
Det enda jag kan tänka är "kan buss jäveln åka nån gång"
Väl framme på Södertälje Sjukhus så är jag där INNAN personalen till avd14 har kommit, jag visste redan att det kunde vara så, så jag börjar att plocka bort alla mina smycken samt smsar lite med Alex.
Efter ca10min ses jag att lamporna börjar tändas inne på avdelningen så jag går in.
NU ÄR JAG TOK NERVÖS
Jag möts av en jätte trevlig sköterska och hon ber mig sitta ner och vänta i yttre väntrummet.
Jag slår mig ner och börjar smått förbereda mig för vad som komma skall.
Det börjar nu droppa in flera patienter och en annan sköterska kommer och hämtar mig.
Vi ska först väga dig och sen blir det att byta om för du ska ner till operationen nu.
OJ, snabba ryck...
Jag väger mig (kommer tyvärr inte ihåg hur mycket det var)
Sen blir jag visade min sängplats....jag får samma som förra gången...lite komiskt...
Börjar byta om och jag går och kissar ett antalgånger p.g.a nervositeten. Jag fixar med lite saker vid mitt bord så att det e klart när jag kommer tillbaka.
Kortet på Emma och Alex e uppe och mobil laddaren samt min bok och korsord.
Mer hinner jag inte fixa innan sköterskorna kommer och ger medicin och sen rullar vi ner till operationen.
Jag möter många gröna män och kvinnor och jag får dricka en rejäl dos av nåt som jag INTE vill dricka igen.
Klockan är nu 07.15
Min läkare (en av dom som ska operera mig) kommer in. Och han berättar att han ska göra lite markeringar på mig inför operationen. Medans han gör det säger han: Först tar vi bort din banding (uttalas bänding) och sen gör vi en Gastric.
-VA...säger jag....JAG har INGEN banding....
Han tittar på mig och ser lite förvånad ut...sen säger han...ja just de...du e ju "akut" operationen och blev patient nr1...så den operationen jag tänkte på blir ju patient nr2 idag....
OJ vad jag GENAST kände mig lugnare....NOT
Jag blir nu hämtad av narkossköterskan och vi förbereder mig ännu mera för in körning till själva operations salen...
Hon ställer massa frågor och sen läggs jag upp på operationsbordet...
Hon sätter i kanylen och berättar att när jag sen kommer att vakna kommer dom att be mig att flytta mig till sängen som kommer att finnas på min vänstra sida...
Narkosläkaren har nu kommit in i rummet och han och jag pratar en del om "masken" och jag känner mig lugn, han är väldigt förstående varför jag har svårt för den...
Allt känns bra och dom säger att nu får du lite snurrmedicin och sen kan du börja drömma dig bort till en solig strand och bara slappna av....
Jag vet INTE alls vad jag tänkte utan jag vaknar upp av att dom säger att jag är på uppvaket och att allt har gått bra...
På uppvaket tar dom blodtrycket med jämna mellanrum så man har det där "bandet" runt armen som spänner åt stup i kvarten :-(
Sen ville dom gärna att man skulle kissa så fort som möjligt eftersom morfinet gör det svårt att kunna kissa själv MEN jag kände att det skulle jag nog klara av, då jag fortfarande va groggy så skulle jag ligga och kissa i ett bäcken. Trodde dom ja, jag prövade men det va liksom inte min grej (ligga och kissa? Njaaa...)
Dom hämtar en toa/dusch stol som jag får sätta mig på och jag prövar ett tag men det e ju folk "överallt" även om det är skynken runt lgi så Nej, detta funkade love heller. Jag frågar om jag får gå på en "riktig toalett" och dom svarar ja visst men vi kör dig dit så sitt kvar.
Jag får "skjuss" till toa och sitter där.....efter det tag kommer sköterskan och säger: Nu får du sluta vara så envis, det får bli kateter så du får vila. Men jag har ju bara provat en kort stund säger jag. En kort stund säger hon och skrattar...du har provat i 45min nu.
Där fick jag så jag teg :-)
Väl nere i sängen igen så vill dom kolla blodtrycket och så innan kateter ska sättas, dom ser lite oroliga ut men jag hör dom säga: Det e nog bara för att hon var uppe så snabbt och länge....
På andra försöket får dom dit kateter som dom ska, jag känner ingen smärta av det eftersom jag fick bedövnings salva innan....och gud va skönt det va när man kände att blåsan tömdes ;-)
Jag ber nu om en telefon och ringer mamma och säger att ALLT har gått bra men att jag e trött och groggy :-) och att hon får meddela alla nära och kära detta. Vilket hon oxå gör. TACK MAMMA <3
När vi lagt på tänker jag NU får jag vila :-)
TRODDE JAG JA....
När jag lägger mig till rätta och hinner inte mer än så innan maskinen piper till och det kommer sköterskor springande till mig....
Jag vaknar upp i ett ryck och hör nån säga....syre...hon behöver syrgas...
Det visar sig att jag har för dåligt med syre i blodet och måste få syrgas....
Jag får det och börjar lägga mig till rätta...
Vaknar nu ännu en gång av att maskinen piper och sköterskorna kommer springande...
HÅLLA FÅR LIZEN.....nu slumrade du allt till....DET får du INTE göra....du somnar nämligen in för djupt och det vill vi inte vara med om...du ska vara kvar här på jorden i många år till....
Ja, det hade jag oxå tänkt säger jag.
Vad bra säger hon, då håller du dig vaken nu....?
Mmm, blir mitt svar....medans ögonen går i kors och jag känner mig halvpackad :-)
Jag har nu en sköterska bredvid sängen som babblar om allt och ingenting och jag hänger knappt med i hälften av vad hon snackar om ;-)
Sen kommer mina härliga sköterskor från avd14 och hämtar upp mig och hela vägen upp till avdelningen säger dom: INTE SOMNA NU!
Nej, det e inte så lätt så som alla ska snacka med mig säger jag och sen skrattar vi alla 3 :-)
På avdelningen vill dom att man ska börja röra på sig så snabbt som möjligt för att komma igång med "skedandet" av vatten samt kunna gå på toa själv.
Jag e uppe på benen ganska snabbt och nu har även Alex kommit till mig efter att han hade slutat jobbet.
Jag kommer inte riktigt ihåg hur länge han va kvar men den tiden betydde mycket för mig
JAG ÄLSKAR DIG HJÄRTAT
På väg till toa börjar jag må illa och försöker kräkas men det funkar ju inte dvs magen e ju tom och AJ AJ AJ vad ont det gjorde :-(
Jag får väl ur mig några droppar kiss men när dom kollar med ultraljud så ser dom att jag måste prova mera snart igen för jag kunde inte tömma blåsan helt. Det tar ett par gånger innan man lär sig hur man ska trycka för att kunna kissa rätt. Nångång på natten får jag till det så att dom blir nöjda ;-)
Första natten sov jag inte många timmar, min maskin och sänggrannens maskin pep i kapp kan man säga ;-S
Och när vi väl blev av med maskinerna och droppstänger och syrgas och vi båda tänkte NU ska vi sova, ja då va det dax för morgonrutinerna och rondbyte....
GODMORGON GODMORGON
Detta blev ett långt inlägg men nu vet ni hur min första tid på sjukhuset var och är det nåt ni undrar över så är det bara att fråga på....
Skickat från min HTC
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar