inom snar framtid?
Gör som mig och köp en stegräknare på keepwalking och sen med hjälp av deras webbtjänst, stegdagboken.se, håller vi enkelt koll på våra steg och når vårat mål tillsammans...INTRESSERAD?
Den här köpte jagLS 7000269 SEK |
Den här köpte jagLS 7000269 SEK |
Idag har varit en händelserik dag...
Kommer inte igår om jag skrivit i tidigare inlägg att jag skulle börja jobba på heltid f.r.o.m 1april....jag skulle få komma tillbaka på schemat på mitt gamla jobb. Allt var klappat och klart och vi skulle ha ett möte till nu innan min sjukskrivning va slut. Bara för att stämma av lite. Ringer därför "chefen" för att boka möte. Får då reda på att personen jag ska jobba åt har ändrat sig....
Så nu blir det inget jobb....det här är tacken jag får för att man är snäll och offrar en heldel för att kunna hjälpa henne.
Men nu var det sista gången.....kommer aldrig mera finnas där när det behövs....varför ta skit när man bara vill personens bästa?
Det kommer inte sluta bra där som det ser ut nu....men jag kan ju oxå ha fel. Det jag INTE har fel på e iallafall att detta tar hennes förlust INTE min och det e hon som kommer att ångra sig INTE jag.
Ja ja, slut bubblat om detta nu....nu får jag försöka tänka positivt och framåt. Jag får inte låta detta påverka mig för mycket för då blir min själva läknings process sämre. Nu får jag fokusera på att bli "fit fore fight" och SEN kan jag börja tänka på att "tjaffsa" med Af igen *suck*
Har ju fortfarande lite jobb trådar jag kan dra i OM inte jag bränt mina broar där då jag valde ett annat jobb som nu inte blev av. Hade jag vetat detta hade inte tackat ja ännu en gång för att sedan få skit igen.
Så jävla besviken på denna personen att jag mår illa. Blir det nu strul med A-kassa eller Af då får "dom" fixa det. Jag har ändå skriftligt på att jag skulle börja på schemat f.r.o.m 1April.
Är jävligt glad att jag hann få detta papper INNAN hon ändrade sig.
Nu blir det lite tv och sen krama kudden
Skickat från min HTC
Men nu ska jag kanske berätta om ALLT som hänt och börja från början...bloggar ju via mobilen just nu så vi får se hur kort/långt inlägget blir. Men jag ska försöka att få med ALLT.
Operationsdagen 14/3-2011
Klockan ringer 05.50 och jag går upp för att göra morgon "skrubbningen", sen blir det mediciner enligt "order" och packning av det sista.
Jag säger Hej då till Alex och börjar gå mot bussen.
Än så länge så känns allt bra, jag e självklart nervös och det e ju inte så konstigt med tanke på vad som hände sist.
Jag försöker att inte tänka så mycket utan bara göra :-)
När bussen står och väntar nere på stan börjar mitt illamående komma...
Det enda jag kan tänka är "kan buss jäveln åka nån gång"
Väl framme på Södertälje Sjukhus så är jag där INNAN personalen till avd14 har kommit, jag visste redan att det kunde vara så, så jag börjar att plocka bort alla mina smycken samt smsar lite med Alex.
Efter ca10min ses jag att lamporna börjar tändas inne på avdelningen så jag går in.
NU ÄR JAG TOK NERVÖS
Jag möts av en jätte trevlig sköterska och hon ber mig sitta ner och vänta i yttre väntrummet.
Jag slår mig ner och börjar smått förbereda mig för vad som komma skall.
Det börjar nu droppa in flera patienter och en annan sköterska kommer och hämtar mig.
Vi ska först väga dig och sen blir det att byta om för du ska ner till operationen nu.
OJ, snabba ryck...
Jag väger mig (kommer tyvärr inte ihåg hur mycket det var)
Sen blir jag visade min sängplats....jag får samma som förra gången...lite komiskt...
Börjar byta om och jag går och kissar ett antalgånger p.g.a nervositeten. Jag fixar med lite saker vid mitt bord så att det e klart när jag kommer tillbaka.
Kortet på Emma och Alex e uppe och mobil laddaren samt min bok och korsord.
Mer hinner jag inte fixa innan sköterskorna kommer och ger medicin och sen rullar vi ner till operationen.
Jag möter många gröna män och kvinnor och jag får dricka en rejäl dos av nåt som jag INTE vill dricka igen.
Klockan är nu 07.15
Min läkare (en av dom som ska operera mig) kommer in. Och han berättar att han ska göra lite markeringar på mig inför operationen. Medans han gör det säger han: Först tar vi bort din banding (uttalas bänding) och sen gör vi en Gastric.
-VA...säger jag....JAG har INGEN banding....
Han tittar på mig och ser lite förvånad ut...sen säger han...ja just de...du e ju "akut" operationen och blev patient nr1...så den operationen jag tänkte på blir ju patient nr2 idag....
OJ vad jag GENAST kände mig lugnare....NOT
Jag blir nu hämtad av narkossköterskan och vi förbereder mig ännu mera för in körning till själva operations salen...
Hon ställer massa frågor och sen läggs jag upp på operationsbordet...
Hon sätter i kanylen och berättar att när jag sen kommer att vakna kommer dom att be mig att flytta mig till sängen som kommer att finnas på min vänstra sida...
Narkosläkaren har nu kommit in i rummet och han och jag pratar en del om "masken" och jag känner mig lugn, han är väldigt förstående varför jag har svårt för den...
Allt känns bra och dom säger att nu får du lite snurrmedicin och sen kan du börja drömma dig bort till en solig strand och bara slappna av....
Jag vet INTE alls vad jag tänkte utan jag vaknar upp av att dom säger att jag är på uppvaket och att allt har gått bra...
På uppvaket tar dom blodtrycket med jämna mellanrum så man har det där "bandet" runt armen som spänner åt stup i kvarten :-(
Sen ville dom gärna att man skulle kissa så fort som möjligt eftersom morfinet gör det svårt att kunna kissa själv MEN jag kände att det skulle jag nog klara av, då jag fortfarande va groggy så skulle jag ligga och kissa i ett bäcken. Trodde dom ja, jag prövade men det va liksom inte min grej (ligga och kissa? Njaaa...)
Dom hämtar en toa/dusch stol som jag får sätta mig på och jag prövar ett tag men det e ju folk "överallt" även om det är skynken runt lgi så Nej, detta funkade love heller. Jag frågar om jag får gå på en "riktig toalett" och dom svarar ja visst men vi kör dig dit så sitt kvar.
Jag får "skjuss" till toa och sitter där.....efter det tag kommer sköterskan och säger: Nu får du sluta vara så envis, det får bli kateter så du får vila. Men jag har ju bara provat en kort stund säger jag. En kort stund säger hon och skrattar...du har provat i 45min nu.
Där fick jag så jag teg :-)
Väl nere i sängen igen så vill dom kolla blodtrycket och så innan kateter ska sättas, dom ser lite oroliga ut men jag hör dom säga: Det e nog bara för att hon var uppe så snabbt och länge....
På andra försöket får dom dit kateter som dom ska, jag känner ingen smärta av det eftersom jag fick bedövnings salva innan....och gud va skönt det va när man kände att blåsan tömdes ;-)
Jag ber nu om en telefon och ringer mamma och säger att ALLT har gått bra men att jag e trött och groggy :-) och att hon får meddela alla nära och kära detta. Vilket hon oxå gör. TACK MAMMA <3
När vi lagt på tänker jag NU får jag vila :-)
TRODDE JAG JA....
När jag lägger mig till rätta och hinner inte mer än så innan maskinen piper till och det kommer sköterskor springande till mig....
Jag vaknar upp i ett ryck och hör nån säga....syre...hon behöver syrgas...
Det visar sig att jag har för dåligt med syre i blodet och måste få syrgas....
Jag får det och börjar lägga mig till rätta...
Vaknar nu ännu en gång av att maskinen piper och sköterskorna kommer springande...
HÅLLA FÅR LIZEN.....nu slumrade du allt till....DET får du INTE göra....du somnar nämligen in för djupt och det vill vi inte vara med om...du ska vara kvar här på jorden i många år till....
Ja, det hade jag oxå tänkt säger jag.
Vad bra säger hon, då håller du dig vaken nu....?
Mmm, blir mitt svar....medans ögonen går i kors och jag känner mig halvpackad :-)
Jag har nu en sköterska bredvid sängen som babblar om allt och ingenting och jag hänger knappt med i hälften av vad hon snackar om ;-)
Sen kommer mina härliga sköterskor från avd14 och hämtar upp mig och hela vägen upp till avdelningen säger dom: INTE SOMNA NU!
Nej, det e inte så lätt så som alla ska snacka med mig säger jag och sen skrattar vi alla 3 :-)
På avdelningen vill dom att man ska börja röra på sig så snabbt som möjligt för att komma igång med "skedandet" av vatten samt kunna gå på toa själv.
Jag e uppe på benen ganska snabbt och nu har även Alex kommit till mig efter att han hade slutat jobbet.
Jag kommer inte riktigt ihåg hur länge han va kvar men den tiden betydde mycket för mig
JAG ÄLSKAR DIG HJÄRTAT
På väg till toa börjar jag må illa och försöker kräkas men det funkar ju inte dvs magen e ju tom och AJ AJ AJ vad ont det gjorde :-(
Jag får väl ur mig några droppar kiss men när dom kollar med ultraljud så ser dom att jag måste prova mera snart igen för jag kunde inte tömma blåsan helt. Det tar ett par gånger innan man lär sig hur man ska trycka för att kunna kissa rätt. Nångång på natten får jag till det så att dom blir nöjda ;-)
Första natten sov jag inte många timmar, min maskin och sänggrannens maskin pep i kapp kan man säga ;-S
Och när vi väl blev av med maskinerna och droppstänger och syrgas och vi båda tänkte NU ska vi sova, ja då va det dax för morgonrutinerna och rondbyte....
GODMORGON GODMORGON
Detta blev ett långt inlägg men nu vet ni hur min första tid på sjukhuset var och är det nåt ni undrar över så är det bara att fråga på....
Skickat från min HTC
Jag gör ett längre blogginlägg när jag är mera "vaken"....för just nu är jag riktigt riktigt trött.
Skickat från min HTC
Helt sjukt att man "plågar" sig själv så här....
Men det e de här jag vill så ni behöver inte tro eller kommentera nåt annat.
Sitter nu och lyssnar på lugnafavoriter och försöker glömma bort illamåendet :-/
Illamåendet kan ju komma från att jag inte sovit mer än kanske 3timmar i natt och sen ALLA dessa mediciner man får ta på morgonen med typ max ett glas vatten. Och sen ha det på tom mage....ja vad kan kroppen/magen mer säga än att...urk..."Du ger mig bara vätska i flera veckor och sen nu massa tabletter att ta hand om"
Förlåt kära mage
Hmmm hur sjuk är inte jag nu som "pratar" med min mage?
Lite trött och nervös Lizen kanske :-)
Nej, nu ska jag ta och avsluta detta så får vi se när jag bloggar igen.
Sköt om er där ute nu så hörs vi av senare när jag är "Fit fore fight" igen :-)
Skickat från min HTC
MEN nu tog Eric hem segern och jag önskar Eric ALL LYCKA TILL i Tyskland och jag HOPPAS han vinner resten av världens röster med sin charm.
Ögon godis kanske han är men SÅ jävla snygg e han inte, förlåt älskade dotter ;-)....han är socker söt och han kan nog charma världens alla små tjejer och deras mammor precis som han gjort här i Sverige.
Han har ju dock inte lyckats charma mig tillräckligt för att han skulle få min röst, för jag tycker personligen att Dannys låt är bättre och att Danny e mera "manlig" än Eric.
Dock gillar jag mörkhåriga killar mera men ännu en gång vinner Danny för mig i duellen Eric VS Danny.
Nu ska jag sluta snacka Mello och bara softa under täcket i sängen och kolla tv tills jag inte orkar hålla mig vaken längre ;-)
God natt hängpatt!
Skickat från min HTC
Det vore ju helt galet härligt.
Jag ska ju väga mig på måndag på sjukhuset innan jag åker ner för operation. Så då får jag se hur läget är :-)
Jag har ju inte tränat sen förra fredagen så mina tankar går lite....Hur mycket hade jag gått ner OM jag hade tränat?
Det e en fråga som jag aldrig kommer att få svar på tyvärr.
Eftersom jag lägger mina blogginlägg i olika kategorier så måste jag avsluta detta inlägg om vikten för den ska ju hamna i Gastric bypass kategorin. Ska skriva ett till inlägg men det ska handla om Melodifestivalen 2011 innan jag kramar kudden och flyger in i drömmarnas värld.
Skickat från min HTC
Jag tror The Moniker kan ha stora chanser imorgon.
Själv e jag nöjd med kvällen, är lite hungrig och har lite ont i magen men det går väl över sen (hoppas jag)
Just nu sitter jag i färdtjänstbussen och är på väg hem. Ska bli skönt att få krypa ner i sängen hos mitt stora hjärta.
Vem har ni som favorit i morgondagens final?
Och vem tror du vinner hela tjottaballongen?
Kan avslöja att "This is my life" har ALDRIG låtit så bra som den gjorde ikväll....vänta tills imorgon så ska ni få höra ;-)
Den hade nog kommit längre i tävlingen förra året om den hade framförts som den gjorde ikväll. Jag bara måste få tag på den versionen imorgon ;-)
Skickat från min HTC
Ni som tror att man kan leva vidare som vanligt ni är fan sjuka i huvudet och har inte riktigt läst på hur en sån här operation går till.
Jag som har försökt att gå ner i vikt själv VET att jag klarar det MEN att sedan bibehålla den vikten kan jag inte....och jag kan bara tala för mig själv nu.
Jag åt Nutrilett i 3månader och gick ner nästan 30kg MEN nackdelen är att man får inte äta det så länge utan att ha regelbundna läkar kontroller.
Vilket jag INTE visste då...jag "svälte" mig själv nästan för jag va inte hungrig, och om man bara ska äta Nutrilett är det JÄTTE viktigt att man tar ALLA påsarna varje dag så man får i sig den näringen man behöver.
Jag va kär och kunde inte äta....jag blev inte trådsmal och jag hade inga ät störningar...jag såg normal ut i vikt och utseende kan man säga....men sen när förhållandet tog slut och jag slutade med Nutrilett och mådde dåligt, gick jag upp igen.
Många år efter det så fick jag bantningspiller utskriven och dom får man inte heller äta för länge, under tiden jag åt dom gick jag ner och jag tränade...men när jag slutade med dom gick jag upp igen. Det har blivit någon slags jojjo bantning av allt.
Nu blev mitt val en operation (och jag har varit helt anti ont operation tidigare) och ni som ska klanka ner på mig för mitt beslut ni kan helt enkelt "Dra åt helvete" eller bara hålla käften.
Sluta kommentera med skit för jag publicerar inte dom ändå och ska du kommentera sluta va anonym. Stå för vem du är eller skaffa dig ett eget liv.
Så nu fick jag ur mig detta.
Tack och Hej, Levererpastej!
Skickat från min HTC
Här är brevet jag fick från min dotter och hennes kompis |